Vad är TS? Och vad är det för magisk kvot alla pratar om? Här kommer en enkel översikt över det man behöver veta när man väljer grovfoder till sin häst.
TS: Gräs som står på åkern och växer innehåller ungefär 85 % vatten. 1 kg växande gräs innehåller alltså 850 gram vatten. Resterande 15 % är det som kallas för torrsubstans. När man gör hö och hösilage klipper man av gräset och låter det torka i solen. Ju längre gräset får ligga och torka, desto mer vatten avdunstar och desto torrare blir fodret – andelen torrsubstans ökar och andelen vatten minskar. Det brukar ta två dagar att torka bort så mycket vatten att man får en TS-halt på 70 % Hästar behöver 1-1,5 kg TS per hundra kilo kroppsvikt och dag. En häst på 500 kg behöver alltså 5-7,5 kg TS/dag. 10 kg ensilage med en TS-halt på 70 % ger 7 kg TS (10×700 gram = 7 kg). Skulle fodret ha en TS-halt på 50 % ger 10 kg foder 5 kg TS (10×500 gram).
KVOT: När man analyserar fodret får man fram näringsinnehållet. Vi människor pratar ju ofta om kalorier. I foder anges energin i megajoule (Mj) Den del av proteinet som hästarna kan smälta heter smältbart råprotein ( Smb RP). Man brukar säga att vuxna hästar behöver 6 gram Smb RP/Mj. Så om varje kg grovfoder innehåller 10 Mj, vill man att det ska innehålla 60 gram Smb RP. 60/10 = 6 i kvot. Avelsston och unghästar behöver en kvot på minst 8. Ibland är ju inte näringsinnehållet lika enkelt att räkna med, men det är bara att plocka fram räknedosan!
KALCIUM OCH FOSFOR: En annan kvot som är viktig att hålla reda på är den mellan kalcium (Ca) och fosfor (P). Fodret bör innehålla mer kalcium än fosfor och kvoten får inte understiga 1,1. Man får fram kvoten genom att dela gram C/kg foder med gram P/kg foder. 2,0 gram C och 1,6 gram P – 2,0/1,6 = 1,2 i kvot.
NÅGRA SMÅ TIPS:
Fjolårshö: Ibland får vi förfrågningar på fjolårshö till fånghästar. Teorin verkar vara att näringsvärdena sjunker i takt med att höet blir äldre. Så är det inte, det enda som kan sjunka är vitamininnehållet. Nånting som däremot garanterat försämras är hygienen, och dammigt hö är naturligtvis inte bra att ge en häst som redan är sjuk. Och tvärtemot vad många tror så innehåller hö mer socker än hösilage. Minst socker är det i ensilage, alltså riktigt blött foder. Sockret ”äts” nämligen upp under ensileringprocessen. Så om hästen tål hösilage, är ett sånt foder med låga värden och lågt socker att föredra framför fjolårshö.
Gödning: Ibland hör man vissa som påstår att det är bättre med stallgödsel än med konstgödsel. Att konstgödsel är problematiskt ur miljösynpunkt går inte att komma ifrån, men ur foderhygienisk synpunkt är det att föredra. Stallgödsel är ju nämligen bajs, vilket innehåller bakterier, och det vill man inte ha i sitt foder. Använder man stallgödsel bör den spridas i god tid innan man ska skörda.
Provtagning av grovfoder: Fler och fler vill veta vilka värden det är i fodret de ger till sina hästar. Så hur gör man för att få fram ett korrekt analysvärde? Vi tar analysproverna i skörd, precis innan fodret plastas, och vi tar stickprover från hela fältet. Till vår hjälp har vi en foderborr som borrar ut ett cirka 30 cm långt tvärsnitt av gräs, och vi tar alltid prover i båda ändarna av balen. Gräset som trycks ihop till en bal kommer nämligen från mellan 30 och 50 meter strängat gräs, så gräset i den första kakan har växt ganska långt ifrån gräset i den sista kakan. Och eftersom ingen hästvall är helt homogen, innebär det att värdena kan variera lite grann. På 100 balar tar vi ett 30-tal borrprover för att få ett så representativt värde som möjligt. Det är alltså ingen större idé att ta en näve foder ur en bal och skicka in för analys. Det provet kommer garanterat inte att stämma med ett prov som är gjort i fält.
Hållbarhet: Ett av omaken med hösilage jämfört med hö är ju att hållbarheten kan vara ett problem. Ju längre en bal har fått stå och ensilera, desto längre tål den att vara öppen. Så ett litet tips är att köpa lite för mycket foder, så att man har balar kvar över sommaren. Våra balar är så välplastade att de håller sig i flera år. Då kan man börja fodra med hösilaget från förra året tills det blir lite svalare, och det nya fodret dessutom har hunnit ensilera klart!
Kraftfoder: Kraftfoder innehåller ofta spannmål, som i sin tur innehåller mycket stärkelse. För att bryta ner stärkelsen krävs ett visst enzym som heter amylas. Hästar har mycket små mängder av det här enzymet, och kan därför inte bryta ner stora mängder stärkelse. Den osmälta stärkelsen åker vidare ut i tjocktarmen och stör den känsliga tarmfloran. Då ökar risken för bland annat kolik och fång. I stället för att köpa dyra kraftfoder kan man satsa på ett grovfoder med ett högre energiinnehåll, eller helt enkelt ge en större grovfodergiva. Vi jobbar ständigt med att försöka producera ett grovfoder som förutom god hygien och bra näringsvärden har rätt nivåer av mikro- och makromineraler. Målet är att din häst ska klara sig enbart på grovfoder!
Mer information om hästens utfodring hittar man hos Statens Lantbruksuniversitet SLU. En enkel sammanfattning hittar du HÄR
VALLBLANDNING:
Vad skall jag ha för vallblandning är en populär fråga. Detta är våra tips:
För att veta svaret på frågan ’vilken vallblandning’ behöver du först bestämma följande:
- Vad skall det bli för foder?
- Vad har jag för gödselstrategi?
- Hur ser jordmånen ut där jag odlar?
- Hur är min etableringsförmåga?
- Vad skall det bli för foder? Skall jag ha maximal avkastning? Har jag fånghästar och vill ha låg energi och socker? Har jag svårfödda avelsston? Du behöver besvara denna fråga innan du går vidare i listan här nedan.
- Vad har jag för gödselstrategi? Gör jag noggranna foderanalyser och vet vilka näringsämnen jag för bort när jag skördar? Har jag markkarterat? Jag kanske inte gödslar alls? Vad valde du under 1? Är man noggrann med analys och gödselval kan man ge de flesta växter mer eller mindre vilka värden som helst. Alltså kan jag satsa på växter som är lätta att etablera och ger god avkastning. Är jag bara intresserad av att det blir nån sorts vall kanske jag skall ta växter som är lätta att etablera.
- Hur ser jordmånen ut där jag odlar? Är det styv lera kanske det inte går att få bra avkastning utan att tillföra kväve. Har du mossjord kanske kvävetillförsel är onödig men du måste tillföra stora mängder kalium. Baljväxter har dyrare frön än gräs och trivs inte på kvävehaltig jord. Har du sådan jord kanske du skall satsa på en gräsblandning?
- Hur ser min etableringsstrategi ut? Har du en usel plöjning med stora ojämnheter i ytan? Mycket viltskador? Då kanske du måste ha växter som trivs att slås med hög stubbhöjd. Hygienen är alltid viktigare än värden. En sjuk häst är dyrare än fodertillskott. Har du en rostig gammal såmaskin som du inte vet hur man ställer in? Då kanske du skall satsa på lättetablerade växter istället för att få luckor som fylls av ogräs.
Poängen här är att du alltså inte kan beställa en blandning på nätet och hoppas att den skall ’passa för häst’.
Här kommer några kommentarer om olika växter.
Timotej & ängsvingel – lätt att etablera på de flesta jordar och ger god avkastning.
Timotej är dock proteinfattigt och måste ha mycket kväve om man skördar sent för att få ner energin och man samtidigt vill hålla uppe proteinnivån. Blir dessutom lätt höga sockerhalter.
Ängssvingel och klöver – lite svårare att etablera men ger högre proteininnehåll. Gödslar du inte kan detta vara ett sätt att får bra proteinvärden men lägre energi coh socker.
Rajgräs – lätt att etablera men blir väldigt mycket socker och låga proteinvärden. Går i ax tidigt och hinner bli vissen innan annat gräs kommit i ax.
Klöver & lucern – trivs mycket dåligt på kvävehaltig jord. Är lite svårare att etablera men tål torka och har höga proteinvärden. Dessa kan med fördel odlas utan kvävetillförsel.
Jag hoppas att detta kan vara till hjälp. Lycka till med vallen!